Jag har tänkt länge att jag ska få tummen ur och skriva maaaaassaaaaa blogginlägg, men händer det? Nepp! Nu sitter jag här dock vid mitt skrivbord, i en lägenhet jag flyttade in i för lite över en månad sedan. Istället för att skriva blogginlägg om det som berör mig gör jag lite för grova rantsöver andra sociala medier. Men nu sitter jag här, har slängt i mig en kopp kaffe och är arg, hetsig över att jag tog fel på datum ang sista dag att skicka in portfolio till höstens konstnärliga utbildningar. ATTANS JÄVLA BAJSKORV! Känner jag. Dock är det ju mitt eget fel att jag missde det, jag skulle gjort det direkt istället för att göra allt annat. 

 

Anyway, som jag nämnde ovan sitter jag då numera några våningar upp i en lägenhet? Vad händer? Jo, jag befann mig i hemorten i mitt lilla bunker-rum med en 90-säng och halvtrasiga blekna fula lila tapeter där jag legat och grinat i en månad över att allt är skit. När jag scrollar genom internet och hittar något intressant. Jag väljer att ta en tripp ned till Gbg för att utföra lite andra ärenden i samma veva och bestämmer mig då för att flytta samma veva jag skrev förra inlägget, och en månad senare hände det. Jag tog med mina växter och behörigheter från skogen i en borgarkommun utanför stan till stadens förort, äntligen en plats som faktiskt känns som hemma.

 

Inte nog med det, när jag begravde mig i den lilla 90-sängen gjorde jag även en sen ansökan till universitetet och kom in på heltid på GU, hejja hejja! Jag minns tydligt min första dag, en stor samling med alla nya studenter på språkinstiutet, jag gick dit ensam och var så nervös. Men tydligen räckte det inte med att vara nervös, utan en dryg jävel skulle slå upp en stor tung gammal dörr på mig vilket gav en riktigt smärtsam smäll på näsan och fötterna. Helvete tänkte jag, är detta bara början på helvetet? Jag var väldigt stressad över det mesta i samtidigt, vetandes att jag skulle flytta och behövde göra en omtenta på ca 3000 ord på 5 dagar, när jag inte ens visste hur man gjorde en riktig refenenslista eller hur jag skulle skriva utan att blanda ihop det jag inte skulle blanda ihop (politik). Det gick så otroligt trögt, antagligen för jag inte förstod vad jag skulle skriva om etc. Men, jag klarade det. Vilket slutade i min första riktiga universitetstenta som jag personligen blev mycket stolt över och emotionellt berörd av (wow kanske för jag skrev utifrån eget perspektiv och erfaranheter?! *face palm emoji*). Jag har varit sugen på att publicera delar av texten då jag anser att det berör viktiga ämnen, dock är jag fortfarande inte helt säker. 

 

Jag tänker också, tänk om jag hade gjort blogginlägg av alla mina rants, anteckningar, etc. Wow, vilket liv det hade blivit här! Detta måste det bli ändring på. Meningen med denna blogg var att jag skulle få ut allt här, på ett rimligt sätt. Och jag ska försöka skriva mindre hetsigt i framtida inlägg, mer inlägg är på ingång! Fingrarna flyger över tangentbordet!