Utanför sovrumsfönstret lyser solen som guld på busken med höstgula löv. Svaga vindpustar av färger. Luften är klar och fortfarande lite varm. Bland löven sitter katten, som nästan smälter in med sin röda päls. Genom spårvagnens fönster fortsätter solen ge ett sken av guld, utanför fönstret går glada människor. I parken sitter människor och njuter av himlens guld och värme, det är så lugnt och stilla, som att tiden står still. Samtidigt några hundra meter bort brummar bilar och bussar, men just här i parken, står tiden still.