Häromdagen, onsdagkväll för att vara exakt, bestämde jag mig för att vandra ned till spårvagnen och åka till Blå Stället, Angereds kulturhus. Blå Stället har i år firat 40år, och är det äldsta kulturhuset i Göteborgs förorter.
Till saken, just denna kväll skulle de anordna panelprat ang kulturens roll i samhället, med kloka gäster från Stockholm och Malmö, samt kulturhusets personal i publiken som kunde delta i diskussion. Detta ledde till en otroligt intressant och viktig diskussion, som bör lyftas mer, speciellt i tider som dessa.
Vem tillhör kulturen? Är staten makthavare över kulturen? Bör kulturen skötas av kommunen eller bör föreningslivet göra det? Vad blir konsekvenserna på kulturen av riksdagens budgetnedskärningar?
Somliga frågeställningar blev en ögonöppnare, speciellt fråga två och tre, som att en lampa tänds. Alla pusselbitar faller samman. Tidigare har jag arbetat i ideell förening, och det enda som stoppade oss var kommunen. Samma kommun som hade samma mål som oss, skapa en gemensam punkt och öppna en dörr för att få bort unga från skit. Men, varför stoppar de oss då? En fråga jag fortfarande ställer mig själv, och som faktiskt gör en riktigt ledsen, samt gör att man tappar förtroende. Dessvärre är det svårt att starta något utan kommunen, om man inte är rik och har en stor buffert, men hur många vanliga människor har det. Kan man reformera kommunens makthaveri över kulturen? Inte vet jag, men jag är redo att ta ställning och se möjligheterna. Kommunen är viktig, däremot är det även viktigt att vi som bor i kommunen får ha kvar det vi byggt upp, och få möjlighet att fortsätta bygga upp vårat gemensamma samhälle.
Vem tillhör kulturen? Är kulturen endast för kultureliten i den goa stadsstjärnan, eller skärgården? Jag anser att kulturen ska vara tillgänglig för alla, oberoende av adress, storlek på plånboken, bakgrund. Kulturen är viktig för alla i samhället som alla bör få ta del av, inte bara någon snobbig elit. Detta blir en del av konsekvenserna när riksdagens budgetnedskärningar visar sig, kulturen tas bort i förorterna, entré på statliga museum börjar införas, som tidigare varit gratis. Helt plötsligt får inte alla tillgång till kulturen, utan endast en del av samhället.
Tydligen lär vi oss inte av historien heller, kulturen tas alltid bort först när fel folk kommer till makten. Det lilla som finns kvar, finns bara kvar för de som har många siffror på sitt konto och bor i flotta slott. Det är skrämmande hur lite vi lär oss av historien, speciellt här i Europa, historia som inte ens är 100år gammal. Det är skrämmande hur vi mer och mer knuffar ut varandra än att hålla varandra om ryggen och ta hand om varandra.
Alla har vi påverkats av kultur på ett eller annat sätt, vissa mer än andra. Hur skulle samhället se ut utan kultur? Grått och förjävligt, rent ut sagt. Kulturen är vår vardag, varför skulle man då vilja begränsa eller ta bort den? Orimligt. Att få tillgång till kultur innebär även att få tillgång till kunskap. Exempelvis, att gå till ett museum kan vara att lämna klassrummet i skolan, vilket leder till en helt annan upplevelse och syn på saken.
Däremot måste vi utöka kulturen geografiskt, föra kulturen utanför stadskärnan, ut i förorterna, bevara det som finns och bygga på mer, inte ta bort. För, varför ska bara en del av samhället få ta del av kulturen?
Må kulturen leva och växa sig starkare än någonsin, kulturen är det viktigaste vi har i samhället.
